Modifikation

Äntligen kan jag förklara ännu ett verk färdigt och i god tid innan öppet hus dessutom. Tanken är att min klass ska ställa ut just det här projektet, och inlämningen börjar i övermorgon. Jag känner mig riktigt nöjd tidsmässigt. Eftersom jag tycker om att hitta på namn till allt som jag gör, så har jag även gjort så med denna. Modifikation heter den, eftersom det är precis vad jag har gjort, det vill säga modifierat det som inspirerat mig, trumpetmossa, spindelväv och kottar.

Sista väven

I onsdags vävde jag den sista väven för min utbildning, psuedodamast och därmed kan man säga att sista vävprojektet också är över. Bortsett från att jag har en sjal att färga och fästa fransar i, något som jag hoppas kunna ta itu med under den här veckan eller nästa vecka, innan den stoppas undan någonstans och förvandlas till ett UFO.

Idag har jag sytt i sista stygnen på min kvadratmeter, jag kunde inte fotografera den eftersom den inte har haft något att hänga i. Detta hör till morgondagens projekt.

Kombinerad damast

Vävstolen är förlängd för att få plats med all specialutrustning.

Sista veckan på min utbildnings sista vävprojekt och sedan lär det inte bli några vävprojekt på ett tag. Lite skönt faktiskt, det är ju yllebroderiet som jag längtar efter just nu.

Mönsterskaften med harneskvarpen.

Framifrån.

Idag har jag ägnat förmiddagen åt att väva en kombinerad damast, med både dragrustning och harnesk, vilket ger ännu fler möjligheter till mönstring. Det innebär att varje stygn dels är knutet till ett snöre i harnesken, men samtidigt är varje skaft knutet till ett drag i dragrustningen. Det betyder att jag kan väva olika sorters stjälkar med harnesken, men sedan väva samma blomma i dragrustningen, som överst i mitt prov. Det var roligt, men som sagt så börjar jag längta efter min nål och mitt ullgarn.

Prov i kombinerad damast.

Färdighetsljuset i UFO-tunneln

Mina drömmars fågel.

Nu var det över två månader sedan som jag gjorde färdigt det här projektet, men detta gjorde jag min galning när jag hade som mest att göra och inte hann berätta om det. Det handlar om mitt individuella projekt från i höstas, då alla i klassen fick välja själv vilket projekt som man ville ägna sig åt. Under redovisningen fick jag visa upp ett knappt halvfärdigt resultat, eftersom jag har en lång startsträcka varje gång som jag ska påbörja ett projekt. Så medan jag väntar på att få slutföra min kvadratmeter, tröstar jag mig med att jag lyckats med att slutföra någonting alls det här läsåret.

Detalj från sidan.

En dikt inspirerad av broderiet.

Nåldynan i molateknik.

Annars forsätter jag med min nåldyna i molateknik. När jag sytt fast de här två bitarna med varandra, kommer jag att ge mig ut på jakt efter sand, alternativt fint sågspån, till fyllning åt min nåldyna.

En ny textilfavorit

Under gårdagen arbetade jag vidare med min kvadratmeter, som nu åter rullats in i sin skyddande plast i väntan på att min konstsömnadslärare ska återkomma till skolan och vägleda mig i det sista steget. Sen är den färdig. I väntan på att detta ska ske ägnar jag mig åt andra saker.

Mitt prov i beiderwand, med inspiration från gamla svenska stickmönster.

Idag har jag återgått till vävandet och lärt mig en ny teknik som heter beiderwand, en ny favorit bland vävtekniker. Det går ut på att man har varpat med fem trådar, i det här fallet fyra vita och en grå, där de vita trådarna är bottenvarp som solvas två gånger, dels genom mönstersolv och sedan genom en bottensolvning.

Vävstolen med vertikal harnesk.

De grå trådarna, som bildar en bindevarp, solvas enbart i bottensolvningen eftersom man mönstrar med de vita trådarna. Mönstersolven är knytna till en harneskvarp som i det här fallet gick ovanför mitt huvud när jag satt i vävstolen. Utifrån ett mönster på rutpapper drog jag sedan i trådarna i harneskvarpen för att mönstra i väven, trådarna fäste jag i krokar som jag hade framför mig i vävstolen. En tråd i varpen var knuten till ett visst antal mönstersolv, och när jag drog i en tråd lyfte jag ett "stygn", dvs en grupp trådar som var solvade i just de solv som jag valde att lyfta.

Harneskvarpen ovanför mitt huvud...

...och ner till mönstersolven längst bak. Här syns krokarna där man fäster trådarna under vävningen.

Kanten till nåldynan som jag håller på att sy.

Hemmavid har jag arbetat på min nåldyna i molateknik, som börjar närma sig färdigt stadium. Igår broderade jag det sista för att idag pressa arbetet på skolan. Just nu ligger det och "vilar" efter pressningen så att jag kan fortsätta imorgon.

Några steg mot färdighet

Tre meter blivande sjal.

Idag vävde jag ner min damastväv och det första jag gjorde var att lägga den i en ofin hög medan jag städade ur vävstolen. Kanske inte det mest ultimata, men just då vågade jag knappt titta. Anledningen till varför jag är så nervös är för att jag vävt två våder som ska sys ihop på mitten och då är ju mönsterpassningen viktig och därmed också storleken på mönsterformerna. Jag är högst osäker på huruvida jag lyckats med mina mönsterformer och när jag tog ovanstående bild undvek jag att titta närmare på just detta.

Fastnålat foder.

När jag inte vågade titta närmare på min väv, bestämde jag mig för att ta itu med min kvadratmeter istället. Igår klippte jag till bitarna till monteringen, som i det här fallet blir en mjuk montering med kanaler för en upphängningskäpp och idag sydde jag ihop de olika delarna. Jag har varit lite nervös inför det, men det var absolut obefogat, då det gick fort och smärtfritt. Varför tvekade jag? Nu är det i alla fall bara tre saker kvar på detta projekt, jag ska sy fast tyget, sy redningar och skaffa en käpp. I morgon blir dagens projekt att sy fast fodret, samt att rita mönster inför provvävarna i olika damasttekniker som jag snart ska ta itu med.

Jag känner för att börja bli färdig med någonting nu

Dragrustning med trettio drag som jag har till mitt förfogande.

Vävningen flyter på, idag vävde jag till och med mer än vad jag hade tänkt. I morgon har jag tre mönsterrapporter kvar att väva och sedan blir det nerklippning av min sista väv på HV. Just nu känns det inte så vemodigt, det är känslor som jag inte riktigt har tid med, då jag har en klasskamrat som ska väva efter mig och jag enbart fokuserat på att hålla mig till min tidsplan. Helt klar med monteringen blir jag inte förren hon vävt färdigt, då jag tänkt ta effsingarna som fransar till min sjal. Hela härligheten ska färgas mörkröd och i nuläget vet jag inte om jag ska montera eller färga först. Alltid lika spännande.

Damaststjärnor.

Från färgningen av fodret. Från vänster: fel färg och rätt färg.

Sen måste jag ta och börja bli klar med min kvadratmeter, eftersom den ska ställas ut under skolans öppet hus om lite mindre än en månad. I torsdags färgade jag ett oblekt linnetyg som ska bli foder till baksidan, och givetvis lyckades jag färga fel. Det i sin tur betydde ny jättegryta med mer av den kulör som inte var grön, mer salt och soda och ännu en timme till på plattan. Och efter ett oräkneligt antal tvättvatten och en bra stund till på plattan för urkokning samt flera timmar med våtspänning eftersom tyget både hade krympt och växt på fel ställen, så hade jag äntligen mitt fodertyg klart. Nu idag när jag inte vävt, har jag klippt till och nålat alla delarna till min hängmontering. Imorgon ska det sys för min del, när jag vävt klart vill säga.

Ovansidan av nåldynan i molateknik.

Ett annat projekt som jag dammat av är en nåldyna som jag påbörjat i höstas, när vi hade en heldag då vi provade på olika tekniker som skarvsöm, intarsia, mola och underläggssöm. Eftersom det enda jag då inte provat av alla dessa var mola, så valde jag att göra en sak av mitt prov. Men som många andra gånger så har andra mer brådskande projekt kommit i vägen, och detta projekt har blivit förpassat till UFO-stadiet.

Resttygsprojekt.

Inte nog med det så drabbades jag av broderilust under julhelgen när jag satt med rester efter provfärgningar inför examensprovet samt efter kvadratmetern och kände för att göra något som bara kunde vara roligt att ägna sig åt på fritiden. Vad det ska bli vet jag inte än, jag gör det egentligen bara på kul och för att jag kan. Jag (och Börje också till en viss del) har varit inne på dyna, väggtextil och skydd till den del av soffan som numera är sliten och smått söndersutten.

Det är roligt med alla dessa projekt, men nu börjar jag verkligen känna för att få färdigt någonting också. Jag är troligtvis ett levande bevis på att inspiration kommer när man minst har tid för den, det vill säga när man har andra saker för sig, men bara inte kan släppa varken det man har för händerna eller den plötsliga inspirationen man drabbas av ibland.